Lennart Bång

Men i ensamma Stockholm
Där ångest spränger revben
Blandar betong av blod
Spär jag ut natten med mina skrik
Jag är förrådd, jag är förvisad, förgjord, förtappad och för, för-allt
Lennart Bång
Du är min IDOL

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0